Rast

This is a moment of perfect contentment when senses can rest in illuminated groves, and one doesn't worry about time or things but rather allows days and time to be just moments.

Tyst ställde sig skogen kring tjärnen att sova och vindarna dröjde en stund för att vila och skogsduvan väntade än med sin dova och kolnande sång som får kåren att ila.

Det var i den lyckliga timmen då ingen som rastar sitt sinne i ljusnande lundar har någonting otalt med tiden och tingen men glömmer de dagar och tider som stundar.